Londonresan i en resume...

...London baby, here we come, we don´t want to go back home.
Felasjäntan version två, lämnar männen och de små.
För att de på tu man hand, ska roa sig i ett annat land.
Först gick allting ganska smort, lite shopping inget stort.
Jäntorna var riktigt glad, fast ännu ej i rätt stad.
"Donken" gjorde lunch så god, gav oss hälsa, kraft men mod?
Storasyster var nog skraj, flyger ej utan partaj!
Mc Donaldsmuggen den blev fin, till att rymma medhavt vin.
Vi är inte dem att klandra, Hellners gäng tog ju en "andra"
Detta kan vi skylla på, med tänder och en tunga blå.
Sen mot London fick vi åka, redo att vid incheck bråka.
"Lagom vikt, bredd och längd annars blir din väska slängd"
Men vi kom med på våran tur, behövde inte ens bli sur.
Oh God save the girls from Felas, väl framme fick en pizza delas.
På detta blev vi mätt och fin, även här med ett glas vin.
Stina satt på toa en stund, Anna satt vid bordet med John Blund.
Nu så var det riktig kväll, vi gick hem till vårt hotell.
Lördagen startade med ett kick, hotellfrukost intogs med grymlig blick.
Vi sprang! butiker hit och dit, längs stora gatan Oxford Street.
Till barnen och pojkarna vi slösa, medan vi själva gick lottlösa.
Om det inte räknas att köpa krubb, på Shakespears head, en mysig pub.
Sen en underbar show med låtar i, av världens största popgeni.
Underhållning på högsta topp, vila i frid, Mr King of Pop.
Sedan till Relä de Venis, för att smaka deras spis.
Vi var bara lite late, till Anneli, vår middagsdejt.
Glada skratt och mycket vin, här börjar vi bli riktigt fin.
Lämnar av dejten, är kvällen slut? Nej, nu vill ju vi gå ut.
Stängda pubar överallt, här gäller det att ta det kallt.
Ner till centrum, där är det drag! itt som i Felas en vanle dag.
Problemen börjar ungefär här, jäntan går ner i Russel Square.
Förutom två möss är där bara vi två och nån i personalen ber oss att gå.
Inga fler tåg men vi bussbiljett får, så ut från stationen vi snopet går.
Bussen ner till Trafalgar Square, fanns inte en öppen pub ens där.
Med invärtes torrsprickor hemåt vi går och gläds att vi bra imorgon mår.
Söndag morgon och mot flyget, nu börjar fanstyget.
I tunnelbaneporten, vi får problem med korten.
Köa där, köa här, något gick visst fel på Russel Square.
Vi måste ha gjort en blunder, vi verkar va kvar där under.
Tillslut fick vi hjälp av en vakt, men det gick i sån lusig takt.
Nu har vi hamnat rätt, börjar redan lukta svett.
Vi ska byta i Tottenham Hale, men nu är det de som har gjort fale.
Skylten ger oss kalla kårar, Stina har inte långt till tårar.
Mot London vi måste återvända, hur kan allt detta hända?
Känns som att ha bakhalt och dåligt glid, nu börjar vi få ont om tid.
Väl framme är vi riktigt sen, vanligt förekommande i vår gen.
I säkerhetskontrollen gjorde vi allt rätt, men det kan ha gjort utslag på Stinas svett.
Då blev vi ytterligare fördröjd, något som inte gjorde oss nöjd.
In och genom hela terminalen, för att komma bort till planen.
Men frågan är, är vi försena? Stinas stövlar fladdrar runt bena.
Vi springer för blotta livet, att de väntar tar vi för givet.
Sista metrarna får vi maxa, planet har inte börjat taxa.
Kommer fram till en stängd gate, vi börjar förstå vi är to late.
Vi skriker, spottar och svär, förbannade Ryan Air & Russel Square.
Nu är Felasjäntan riktigt i knipa och väldigt nära till att börja lipa.
Oj oj oj, vilken sorg, vi bokar om oss till Göteborg.
Det kostar oss tid och 100 pund, men tillsammans vi fick en längre stund.
Det brukar ju alltid ordna sig, det gjorde det även denna gång...tack å hej!