Igår gick jag hem från jobbet vid 17.20. Tog som vanligt genvägen bort till bilparkeringen, en smal upptrampad snöig stig. Klantig som jag är tappade jag balansen och fick ta sista steget med lite fart och vips hade jag framvikt och stupade framåt. I händerna bar jag handväskan och datorväskan, kunde alltså inte ta emot mig. Landade pladask på mage och fattade först inte vad som hade hänt... Kom upp på benen igen och fick panik, shit... vad har jag gjort???? Tog mig bort till bilen och slängde in väskorna i baksätet, letade fram mobiltelefonen och började fundera på om jag skulle ringa någon (känns ju liksom som att man vill fråga om det kan vara någon fara) Med gråten i halsen ringde jag till sjukvårdsrådgivningen trots att vår barnmorska har sagt att om något händer och jag är orolig då är det antingen henne eller förlossningen man ska ringa. Efter några signaler kom jag att tänka på det och la på. Jag fick mer och mer panik, äh tänkte ja... Jag ringer 112, det känns ju faktiskt som ett akut läge. På SOS var de så tillmötesgående och hjälpsamma. Efter att ha försökt koppla mig till en sjuksyster hos dem kom de fram till att det bästa var om jag fick prata med förlossningen. De kopplade mej dit och kvinnan jag pratade med där sa att hon tyckte jag skulle komma ner. Åh, det kändes underbart! Rätt ställe att vara på om det skulle hända något eller om något var fel... På väg ner till sjukhuset var det enda jag tänkte, får inte krocka, får inte krocka... Väl inne på förlossningen fick jag göra CTG och lyssna på Poppas hjärtljud. Allt verkade helt ok... fick också se sammandragningarna som var mer än vanligt vilket inte är så konstigt eftersom magen fått sig en rejäl smäll. När jag lugnat mig ringde jag Lars och berättade var jag höll hus, ville inte oroa honom i onödan. Han kom bort till sjukhuset när han hade slutat och där stannade vi till klockan var halv tio. Fick också göra ett ultraljud för att försäkra oss om att inte moderkakan var på väg att lossna, allt såg väldigt bra ut så vi behövde inte oroa oss. Känns skönt att få skriva ner det som hänt, men shit va jag blev chockad!
Idag har jag en fulltecknad dag:
11.00 Samling innebandylaget
12.00 Match mot Brunflo
14.00 Hämta tapetprover på GP
14.30 Fika med Åsa
16.00 Kolla på innebandymatch i Sporthallen
19.00 Fest i Slandrom, Carro 25 år
Nu ska jag och Lars äta mysfrukost...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar