Brevbäraren var supertrevlig så nu är jag glad igen, men Posten som företag suger. Service och trevlighet är inget som deras kundtjänst är utrustad med. SUG!
10 år sedan
onsdag 28 april 2010
Posten vilket skitföretag
Idag skulle barnvagnen dyka upp, hemleverans har vi bokat och betalat extra för. Igår kväll innan jag gick och la mig var jag ner i trapphuset och satte upp en lapp på ytterdörren med portkoden för att brevbäraren skulle ta sig in med vårt paket (vikt 22 kg). Idag har jag följt paketets väg från Ånge och hem till mig via postens hemsida och ett kollinummer. Nu när jag var in och kikade såg jag att paketet kommer aviseras eftersom ingen portkod var angiven. Gissa om jag blev stortokig. Ringde upp Posten Logitstik och skällde på en tant som utan anledning var lika sur som mig. Det hela resulterade i att jag fick prata med logistikansvarig för Östersund som själv ringde upp. Jag sa att det bara var lathet att brevbäraren skyllde på att han inte fått någon portkod eftersom den står på en lapp bredvid handtaget in i vårt trapphus. Han fick brevbäraren att vända och åka tillbaka med paketet som nu står i vår hall och väntar på att få öppnas. Det gäller att ligga i...
Förkyld
Ja, Fanny är snorig och rosslig. Usch så hemskt när ett barn är sjukt, jag har sovit hur dåligt som helst i natt. Bara vakat över lilltjejen. Hon har ätit dåligt så idag får jag nog sitta i min fåtölj hela dagen med henne hängande i tutten, men det gör ingenting. Huvudsaken är att hon får i sig mat.
Idag är vi spända för vagnen ska komma, antar att den kommer komma precis i detta nu, jag sitter och ammar och Lars står i duschen. I värsta fall får jag väl flasha tutten för brevbäraren =)
tisdag 27 april 2010
Bad
Igår gjorde Fanny sitt första dopp och hon verkade gilla det. I sommar blir det Härjeåsjöns vågar hon får svalka sig i... Nu ligger hon och myser med sin far på soffan. Jag måste göra lite försäkringskassanärenden, sjukt tråkigt!
Tjipp å hej
lördag 24 april 2010
Första bussturen
Idag har jag och Fanny åkt buss för första gången, ICA Kvantum för att handla var vårt mål. Det gick hur bra som helst. Ryggsäck och korgen under vagnen fullproppad med mat återvände vi hem.
Tack Stadsbussarna för att man åker gratis när man har barnvagn!
torsdag 22 april 2010
onsdag 21 april 2010
MammaAmmaMammaAmma
Igår avverkade Fanny en sjurätters och jag var rejält less. Fick sitta med ljuvren framme i sex timmar. Hon blev aldrig nöjd. Funderade ett tag på om hon bunkrade upp inför att gå i ide, isf vore det bra om hon berättade det för sin mamma och pappa. Pappan fick iaf henne att sova vid halv två efter att jag gråtandes gett upp. Nu på morgonen fick jag väcka henne för det var för längesen hon fick mat. Jag tog henne till skötbordet och stod där och gullade. En pömsig tjej tittade på mig och gav ifrån sig ett leende. Mitt hjärta blev så varmt... Plötsligt, utan förvarning skickar lilltösen iväg en sprutbajs, rakt på mig och min underarm. Barn är ju för härlig!
tisdag 20 april 2010
Fanny godkänd
Igår var vi på BVC, Fanny har fortsatt gå upp i vikt och blivit en cm längre. Yippie! Vi var rejält oroliga i förra veckan när hon bara hade gått ner när vi vägde henne. Men nu är det ordning på torpet. Jag funderade om mitt hängande framför tv:n under graviditeten tittandes på Top Model gjort att hon fått dåliga värderingar med sig ut.
Idag blir det en promenad med vagnen med Petra. Men vi får se hur långt jag pallar att gå... Kroppen orkar inte lika mycket som jag vill! =(
fredag 16 april 2010
Poppa ska få ett riktigt namn...
...och idag bestämde vi oss.
Det blir Fanny! Hela den här grejen med att ge henne ett namn har gått så smidigt. Jag och Lars har varit så rörande överens, vilket vi sällan är när det ska bestämmas annat, typ middagsmat, fikaställe, barnvagnssort etc etc, så vi är båda så förvånade hur lätt det var att komma fram till namn.
Vi har redan pratat om andra och tredje namn, kan bli enligt följande: Fanny Olivia Erika Pihlström.
Fanny - för att vi båda tycker det är ett gulligt men tufft namn.
Olivia - eftersom gammelfarmor Britt och mamma har det som andra och tredjenamn.
Erika - för att pappa, morfar och farfar heter Erik i andranamn och att moster Anna heter Erika i tredjenamn.
Nu ska jag lära mig att Poppa heter Fanny...
måndag 12 april 2010
Poppa har kommit...
...och här nedan följer Lars version av förlossningen. Läs och njut!
15.00
Ett par riktigt tuffa timmar med rejält tilltagande värkar ska nu Carina kolla om värkarna har gjort något jobb. Stina är en riktig pessimist och hon hotar med att ta fönstervägen ut och bara skita i allt och istället ta en after work på stan. Nåväl nästa uttalande från Carina fick Stina att hylla henne som en gudinna, konversationen som följde lät så här
17.00
En riktigt skön timme har förflutit med lite middag, ris med kycklinggryta och till det lite kokta grönsaker. Vad annars, det bildar tillsammans på tallriken en härlig färgblandning av grått, vitt
och grönt och det ser ut som att det redan har varit mat till någon, men en annan dag.
17.45
En ny undersökning visar att öppningen nu är 7 cm och går att relativt enkelt töja till 9 cm, det ser lovande ut. Efter ytterligare en halvtimme så börjar värkarna ta en annan form, det är nog så att de första krystvärkarna börjar visa sig. Runt 18.30 tiden börjar Carina att plocka i ordning för att göra en förlossning hon känner sig säker på att det kommer att komma innan hon går hem för dagen. Hennes skift slutar kl 20.30 och nu börjar det snurra i skallen det är nära nu.
19.00
Värkarna börjar tillta, kanske inte så mycket i styrka men i mängd det är nästan bara en minuts uppehåll mellan värkarna. Jobbigt förstås, Stina blir helt slutkörd när hon inte får vila i mellan jobben. Samtidigt som detta sker så börjar bebisen att få högre puls det får Carina att bli lite orolig. In kommer överläkare Margaretha Persson som vi för övrigt mötte imorse. Ett kort rådslag och resultatet av detta blir att in kommer en febertermometer. Mycket riktigt, som de
befarat, Stina har feber och det medför att även Poppa har feber därav den höga pulsen. Hastigheten på det värkstimulerande droppet skruvas ner, värkhastigheten går ner till ett lugnare intervall. Därmed rök chansen att få se på Sportspegeln den här fredagen.
Droppställningen som nu börjar se ut som en amerikansk julgran, fullproppad av grejer, får ytterligare påfyllning av en påse antibiotika. Som tillsammans med två Alvedon ska göra susen för den här lilla krisen. Värkarbetet får sig ett rejält bakslag och stannar i det närmsta av, vi känner av pressen från landstingsledningen när de börjar gå upp för oss att vi kommer nog att bli tvungna att använda ett nytt skiftlag. Fan också det är oss hela länet kommer att skylla
på om Uitto med anhang kommer att höja skatten i höst.
Fredag den 9 April 2010
Stina och Lars sista timmar som DINK:s (Doubble Inkom No Kids) från att ha väntat i ca 42 veckor. Trots den långa förberedelsetiden kom det som en käftsmäll när vi var på Specialist mvc och läkare Lisa Pettersson sa till oss att blir det inget natten mot fredag så ska ni inställa er på förlossningen kl 08.00 på fredag för att bli igångsatta. Nu är det på allvar.
Trots det hårda och raka beskedet och en befarad sömnlös natt så stämplade vi in på förlossningen kl 08.03 fredag morgon, otroligt nog helt utvilade vi sov väldigt bra, både den blivande modern och fadern. Väl på förlossningen blev vi välkomnade av personal som stod i givakt och tog emot oss precis som att det var CG & Silvia som kom. Nä så var det inte direkt, inte en själ såg vi på hela avdelningen, det var där någonstans vi förstod att det var nog bara för oss två den här dagen var något alldeles extra, för stora delar av Östersunds kommun var det bara en helt vanlig fredag. Men en tv var påslagen så vi kunde i alla fall se på sporten på morgonnyheterna, vi såg en städerska men det var nog inte hon som skulle hjälpa oss idag.
Ytterligare lite väntan och en dam ganska nära pension med en bricka där det stod överläkare på gick förbi, vi tvingade till oss ett hej men mer än så blev det inte där. Till slut kom det en undersköterska förbi, Lena Von Essen, fint efternamn minsann endast det bästa är gott
nog åt finfolket från Härdal och Särna det var nog så de tänkte när dom la schemat. Hursomhelst, Lena var inte så stel som namnet kan antyda utan var riktigt trevlig och bra, hon checkade in oss på rum 305 med en magnifik utsikt rakt in i betongdjungeln på Östersunds
sjukhus, men om man bröt nacken uppåt till det läget när den nästan går av så kunde man faktiskt se gamhimmeln, det var sol idag. Efter ett tag fick vi se en livs levande människa till, det var barnmorskan Aila Persson en helt underbar människa. Hon tog blodtryck och satte en ctg-kurva, tiden flöt på och vi gjorde oss hemmastadda i rummet.
09.00
Ronden stegar in, tre bestämda donnor tidigare nämnda Aila samt två stycken läkare, en yngre modell som hette Anna och en äldre som hette Torun. Ingen av dem ville, trots påtryckningar, uppge sina efternamn. Efter en liten undersökning, både in och utvändigt och en kortare
överläggning, kom så beskedet, det här är inget att vänta på vi kör igång. Den äldre doktorn Torun fick det stora och ärofyllda uppdraget att göra hål på fosterhinnan. Med hjälp av ett par pianofingrar och en virknål av plast sprack hinnan och vattnet forsade ut, sedan gick allt
med en rasande fart och ungen var ute på en kvart. Säkert, you wish det var en väldigt lugn föreställning där de med stora ögon stod och tittade på när det sipprade ut några fattiga
droppar fostervatten. De två läkarna tackade för sig och gick, vi var nöjda, nu är vi på gång och i och med det blev det till att byta rum. Vi gick genom den långa korridoren till rum 302. Där skulle vi spendera våra sista timmar som oansvariga ungdomar utan ansvar för annat än oss själva och med tuffaste problemet hur man ska få tag på sprit till helgen. Nästa gång vi skulle gå ut genom dörren på 302:an skulle vi göra det som stolta föräldrar till ett litet barn.
10.00
In på 302:an kommer det tunga artilleriet i form av en droppställning som innehåller en värkstimulerande vätska som heter Syntasinom. Vet inte vad det är förutom att synta står för att det är gjort på syntetisk väg och enligt ännu obekräftade uppgifter innehåller det även sperma men som sagt vi vet inte säkert.
10.30
Aila är inne och hör hur läget är. Stina säger att hon känner sig lite yr och det startar en viss tankeverksamhet hos Aila och i och med det gick solen i moln. Det verkade inte vara något större hot det där med yrseln så vårt största problem för tillfället är att det ser ut att
det blir regn snart, men det är ju bra för potatisen.
Stina och Lars sista timmar som DINK:s (Doubble Inkom No Kids) från att ha väntat i ca 42 veckor. Trots den långa förberedelsetiden kom det som en käftsmäll när vi var på Specialist mvc och läkare Lisa Pettersson sa till oss att blir det inget natten mot fredag så ska ni inställa er på förlossningen kl 08.00 på fredag för att bli igångsatta. Nu är det på allvar.
Trots det hårda och raka beskedet och en befarad sömnlös natt så stämplade vi in på förlossningen kl 08.03 fredag morgon, otroligt nog helt utvilade vi sov väldigt bra, både den blivande modern och fadern. Väl på förlossningen blev vi välkomnade av personal som stod i givakt och tog emot oss precis som att det var CG & Silvia som kom. Nä så var det inte direkt, inte en själ såg vi på hela avdelningen, det var där någonstans vi förstod att det var nog bara för oss två den här dagen var något alldeles extra, för stora delar av Östersunds kommun var det bara en helt vanlig fredag. Men en tv var påslagen så vi kunde i alla fall se på sporten på morgonnyheterna, vi såg en städerska men det var nog inte hon som skulle hjälpa oss idag.
Ytterligare lite väntan och en dam ganska nära pension med en bricka där det stod överläkare på gick förbi, vi tvingade till oss ett hej men mer än så blev det inte där. Till slut kom det en undersköterska förbi, Lena Von Essen, fint efternamn minsann endast det bästa är gott
nog åt finfolket från Härdal och Särna det var nog så de tänkte när dom la schemat. Hursomhelst, Lena var inte så stel som namnet kan antyda utan var riktigt trevlig och bra, hon checkade in oss på rum 305 med en magnifik utsikt rakt in i betongdjungeln på Östersunds
sjukhus, men om man bröt nacken uppåt till det läget när den nästan går av så kunde man faktiskt se gamhimmeln, det var sol idag. Efter ett tag fick vi se en livs levande människa till, det var barnmorskan Aila Persson en helt underbar människa. Hon tog blodtryck och satte en ctg-kurva, tiden flöt på och vi gjorde oss hemmastadda i rummet.
09.00
Ronden stegar in, tre bestämda donnor tidigare nämnda Aila samt två stycken läkare, en yngre modell som hette Anna och en äldre som hette Torun. Ingen av dem ville, trots påtryckningar, uppge sina efternamn. Efter en liten undersökning, både in och utvändigt och en kortare
överläggning, kom så beskedet, det här är inget att vänta på vi kör igång. Den äldre doktorn Torun fick det stora och ärofyllda uppdraget att göra hål på fosterhinnan. Med hjälp av ett par pianofingrar och en virknål av plast sprack hinnan och vattnet forsade ut, sedan gick allt
med en rasande fart och ungen var ute på en kvart. Säkert, you wish det var en väldigt lugn föreställning där de med stora ögon stod och tittade på när det sipprade ut några fattiga
droppar fostervatten. De två läkarna tackade för sig och gick, vi var nöjda, nu är vi på gång och i och med det blev det till att byta rum. Vi gick genom den långa korridoren till rum 302. Där skulle vi spendera våra sista timmar som oansvariga ungdomar utan ansvar för annat än oss själva och med tuffaste problemet hur man ska få tag på sprit till helgen. Nästa gång vi skulle gå ut genom dörren på 302:an skulle vi göra det som stolta föräldrar till ett litet barn.
10.00
In på 302:an kommer det tunga artilleriet i form av en droppställning som innehåller en värkstimulerande vätska som heter Syntasinom. Vet inte vad det är förutom att synta står för att det är gjort på syntetisk väg och enligt ännu obekräftade uppgifter innehåller det även sperma men som sagt vi vet inte säkert.
10.30
Aila är inne och hör hur läget är. Stina säger att hon känner sig lite yr och det startar en viss tankeverksamhet hos Aila och i och med det gick solen i moln. Det verkade inte vara något större hot det där med yrseln så vårt största problem för tillfället är att det ser ut att
det blir regn snart, men det är ju bra för potatisen.
12.00
Alla fördomar angående sjukhusmaten besannades när det var dags för lunch, vi fick order om att det fanns en bricka att hämta i matsalen med en servett som var märkt med Pihlström. Maten som serverades var kokt potatis med någon form av fiskgratäng. Till det serverades
givetvis kokta gröna ärtor, kan det bli mer sjukhus? Mycket till lunch blir det dock inte för den blivande modern, hon mår illa och värkarna börjar tillta allt mer. Lars får äta upp det mesta av maten och till och med ärtorna duger i honom. Han som annars är ganska kräsen i maten. Just när det är som djävligast för Stina ringer det på hennes telefon, Dolt nummer. Vi är för nyfikna för att inte svara och på andra sidan telefonlinjen är en dam från Trygg Hansa som vill prata
barnförsäkring, bad idea. Men lustigt att typ kunna säga till damen att nej vi har inte fått barn än, men om vi kan höras om tio minuter så… Aila kommer in och ökar trycket ytterligare på droppåsen, nu gör det ont.
Alla fördomar angående sjukhusmaten besannades när det var dags för lunch, vi fick order om att det fanns en bricka att hämta i matsalen med en servett som var märkt med Pihlström. Maten som serverades var kokt potatis med någon form av fiskgratäng. Till det serverades
givetvis kokta gröna ärtor, kan det bli mer sjukhus? Mycket till lunch blir det dock inte för den blivande modern, hon mår illa och värkarna börjar tillta allt mer. Lars får äta upp det mesta av maten och till och med ärtorna duger i honom. Han som annars är ganska kräsen i maten. Just när det är som djävligast för Stina ringer det på hennes telefon, Dolt nummer. Vi är för nyfikna för att inte svara och på andra sidan telefonlinjen är en dam från Trygg Hansa som vill prata
barnförsäkring, bad idea. Men lustigt att typ kunna säga till damen att nej vi har inte fått barn än, men om vi kan höras om tio minuter så… Aila kommer in och ökar trycket ytterligare på droppåsen, nu gör det ont.
13.00
Dosan som är kopplad till barnets hjärtljud fungerar dåligt så den ska nu bytas ut mot en skallelektrod som Aila kopplar in direkt på barnets huvud, den manövern gick bra och vi kan återigen se att allt ser bra ut med bebisen. Värkarna ser ut att tillta allt mer.
Dosan som är kopplad till barnets hjärtljud fungerar dåligt så den ska nu bytas ut mot en skallelektrod som Aila kopplar in direkt på barnets huvud, den manövern gick bra och vi kan återigen se att allt ser bra ut med bebisen. Värkarna ser ut att tillta allt mer.
13.30
Nu ska ett nytt skift kliva på, vi bockar och bugar oss för den fantastiska Aila, vi säger till varandra att vi kan nog inte få en lika bra till som henne. In genom dörren stegar kvinnan som kanske ska föda vårt första barn, kommer Poppa före 20.30 blir det Carina Sjöqvist som hjälper oss. Hon såg ut att vara från Sundsvall tyckte Stina och ja, kanske var det inte så att hon luktade lite sulfat. I och med bytet så börjar det göra riktigt ont, Stina har en stilla bedjan om att få byta plats med mig men hur skulle det se ut om hon skulle skriva den här skildringen, nä du tack.
Nu ska ett nytt skift kliva på, vi bockar och bugar oss för den fantastiska Aila, vi säger till varandra att vi kan nog inte få en lika bra till som henne. In genom dörren stegar kvinnan som kanske ska föda vårt första barn, kommer Poppa före 20.30 blir det Carina Sjöqvist som hjälper oss. Hon såg ut att vara från Sundsvall tyckte Stina och ja, kanske var det inte så att hon luktade lite sulfat. I och med bytet så börjar det göra riktigt ont, Stina har en stilla bedjan om att få byta plats med mig men hur skulle det se ut om hon skulle skriva den här skildringen, nä du tack.
15.00
Ett par riktigt tuffa timmar med rejält tilltagande värkar ska nu Carina kolla om värkarna har gjort något jobb. Stina är en riktig pessimist och hon hotar med att ta fönstervägen ut och bara skita i allt och istället ta en after work på stan. Nåväl nästa uttalande från Carina fick Stina att hylla henne som en gudinna, konversationen som följde lät så här
C- ”OH härligt du är öppen 5 cm, du får vad du vill”
S- ”ge mig ryggbedövning”
End of discussion. Nu gick det faktiskt snabbt, en narkosläkare ringdes in samtidigt som en massa prylar rullades in på rummet följt av en undersköterska. Sen kom hon, smärtlindringens Zlatan, hon var från Polen tror jag, hörde inte vad hon hette men djävlar vad bra hon
var. En kvart senare hade jag en helt pånyttfödd fru, hon som för 30 min sedan var på väg att be hela personalen att dra åt h-vete. Nu var hon redo att åka vasaloppet, tänk vad lite droger gör med kroppen.
S- ”ge mig ryggbedövning”
End of discussion. Nu gick det faktiskt snabbt, en narkosläkare ringdes in samtidigt som en massa prylar rullades in på rummet följt av en undersköterska. Sen kom hon, smärtlindringens Zlatan, hon var från Polen tror jag, hörde inte vad hon hette men djävlar vad bra hon
var. En kvart senare hade jag en helt pånyttfödd fru, hon som för 30 min sedan var på väg att be hela personalen att dra åt h-vete. Nu var hon redo att åka vasaloppet, tänk vad lite droger gör med kroppen.
17.00
En riktigt skön timme har förflutit med lite middag, ris med kycklinggryta och till det lite kokta grönsaker. Vad annars, det bildar tillsammans på tallriken en härlig färgblandning av grått, vitt
och grönt och det ser ut som att det redan har varit mat till någon, men en annan dag.
17.45
En ny undersökning visar att öppningen nu är 7 cm och går att relativt enkelt töja till 9 cm, det ser lovande ut. Efter ytterligare en halvtimme så börjar värkarna ta en annan form, det är nog så att de första krystvärkarna börjar visa sig. Runt 18.30 tiden börjar Carina att plocka i ordning för att göra en förlossning hon känner sig säker på att det kommer att komma innan hon går hem för dagen. Hennes skift slutar kl 20.30 och nu börjar det snurra i skallen det är nära nu.
Smyger ut ur rummet och drar iväg ett par sms till folk som sitter hemma i stugorna och väntar på besked, beräknad ankomst runt åtta-tiden.
19.00
Värkarna börjar tillta, kanske inte så mycket i styrka men i mängd det är nästan bara en minuts uppehåll mellan värkarna. Jobbigt förstås, Stina blir helt slutkörd när hon inte får vila i mellan jobben. Samtidigt som detta sker så börjar bebisen att få högre puls det får Carina att bli lite orolig. In kommer överläkare Margaretha Persson som vi för övrigt mötte imorse. Ett kort rådslag och resultatet av detta blir att in kommer en febertermometer. Mycket riktigt, som de
befarat, Stina har feber och det medför att även Poppa har feber därav den höga pulsen. Hastigheten på det värkstimulerande droppet skruvas ner, värkhastigheten går ner till ett lugnare intervall. Därmed rök chansen att få se på Sportspegeln den här fredagen.
Droppställningen som nu börjar se ut som en amerikansk julgran, fullproppad av grejer, får ytterligare påfyllning av en påse antibiotika. Som tillsammans med två Alvedon ska göra susen för den här lilla krisen. Värkarbetet får sig ett rejält bakslag och stannar i det närmsta av, vi känner av pressen från landstingsledningen när de börjar gå upp för oss att vi kommer nog att bli tvungna att använda ett nytt skiftlag. Fan också det är oss hela länet kommer att skylla
på om Uitto med anhang kommer att höja skatten i höst.
20.30
Jaja, gjort är gjort, vi får stå vårt kast. In kommer gäng nummer tre nu måste vi se till att det blir klart det här skiftet. Teamen leds av alltid lika glada och käcka överläkare Margaretha, som alltid har en vits i bakfickan. Tyvärr blir den också allt som oftast kvar i bakfickan. Sigun Svelander däremot, där är kvinnan som vi sätter vårt hopp till, 55-års ålder, låter som hon skulle kunna komma från Foppaland, hon känns helrätt. Runt 21.00 har febern lagt sig så
droppet skruvas upp och värkarna börjar åter tillta.
21.30
Nu är värkarna starka och av en annan sort, nu går vi in ett nytt stadie. Förhoppningsvis är krystvärkarna det sista momentet, man kan säga att nu har vi passerat Oxberg.
22.00
Sportspegeln börjar sitt första inslag och det handlar om... Nä nä stopp och belägg det var ju inte läge för den idag. Istället får jag titta på när Sigun känner efter att öppningen i livmodern nu är tio cm, en liten kant av moderhalsen däremot är kvar men det fixar Sigun galant hon trycker helt enkelt undan den. Det är startskottet för slutspurten, jag vet inte om det är ett löfte eller inte men Sigun säger att Poppa kommer att komma ut till oss på fredagen, en kamp mot
klockan börjar. Efter en snabb lektion i hur man gör när man krystar känner vi oss vid gott mod. Vi eller kanske mest Stina går igenom ett par krystvärkar. Under en av krystvärkarna kan fru Svelander inte hålla sig, utan denna underbara människa busar till det och tjuvkikar.
Av nio millioner svenskar, tvåhundra millioner amerikaner, enkommatre milliarder kineser och en djävla massa ryssar och polacker, så är det hon, Sigun Svelander från Foppaland som blir den första människa som ser Poppa. De första rapporterna tyder på ett visst släktskap med Leif
Jaja, gjort är gjort, vi får stå vårt kast. In kommer gäng nummer tre nu måste vi se till att det blir klart det här skiftet. Teamen leds av alltid lika glada och käcka överläkare Margaretha, som alltid har en vits i bakfickan. Tyvärr blir den också allt som oftast kvar i bakfickan. Sigun Svelander däremot, där är kvinnan som vi sätter vårt hopp till, 55-års ålder, låter som hon skulle kunna komma från Foppaland, hon känns helrätt. Runt 21.00 har febern lagt sig så
droppet skruvas upp och värkarna börjar åter tillta.
21.30
Nu är värkarna starka och av en annan sort, nu går vi in ett nytt stadie. Förhoppningsvis är krystvärkarna det sista momentet, man kan säga att nu har vi passerat Oxberg.
22.00
Sportspegeln börjar sitt första inslag och det handlar om... Nä nä stopp och belägg det var ju inte läge för den idag. Istället får jag titta på när Sigun känner efter att öppningen i livmodern nu är tio cm, en liten kant av moderhalsen däremot är kvar men det fixar Sigun galant hon trycker helt enkelt undan den. Det är startskottet för slutspurten, jag vet inte om det är ett löfte eller inte men Sigun säger att Poppa kommer att komma ut till oss på fredagen, en kamp mot
klockan börjar. Efter en snabb lektion i hur man gör när man krystar känner vi oss vid gott mod. Vi eller kanske mest Stina går igenom ett par krystvärkar. Under en av krystvärkarna kan fru Svelander inte hålla sig, utan denna underbara människa busar till det och tjuvkikar.
Av nio millioner svenskar, tvåhundra millioner amerikaner, enkommatre milliarder kineser och en djävla massa ryssar och polacker, så är det hon, Sigun Svelander från Foppaland som blir den första människa som ser Poppa. De första rapporterna tyder på ett visst släktskap med Leif
Loket Olsson, ganska lite hår överkammat på ena sidan. Men nåja vi var nöjda ändå. Nu följer en halvtimme med fortsatt värkarbete. Sigun jobbar på lite på sidan om med bland annat att plocka fram landstingets alldeles egna kollektion av barnkläder givetvis i glada och moderiktiga färger nämligen vit och vit och med landstingets logotyp i en härlig blå kulör. Till det en vit mössa SNYGGT.
23.00
Stina gör ett jättejobb med krystningen, min spänning i tillvaron består av att se på det lilla snöre som tillhör skalpelektroden som är fäst i barnets huvud. För varje krystning så ser man hur snöret flyttas ut en liten bit för att sedan dras in igen, men förhoppningsvis inte lika långt in som ut.
23.15
Något är definitivt på G, med några snabba handgrepp så har sängen blivit en meter kortare och fått benstöd. Sigun har bytt ut sina Birkenstock mot ett par mer vattenbeständiga tofflor från hennes hemtrakter, detta har hon matchat med ett förkläde i genomskinlig plast och armbågslånga handskar i samma färg. Arbetet fortlöper med bra fart, genom att ha koll på snöret så kan jag med blotta ögat se att det går framåt synd att kalla det med rasande
fart men ändock framåt. Klockan har hunnit bli 23.25 när jag sviker mitt löfte till Stina att jag skulle hålla mig ovanför midjehöjd och inte fara runt och snoka så mycket i de lägre regionerna, kan inte hålla mig och tittar bara lite grann och banne mig om det inte är ett
litet människohuvud därnere. Släktskapet med Loket kan dock ännu inte
helt avfärdas. Sedan går det faktiskt fort, för första gången på hela dagen sker en tempoväxling, en sköterska vid namn Kristina kommer in för att hjälpa till. Ett par riktigt tuffa krystningar senare är nästan hela skallen ute, på inrådan av personalen låter Stina bli att
trycka på ett par värkar för att det inte ska gå för fort. Trots en olidlig smärta och kraft så fixar hon det och belöningen kommer kl. 23.39. Ut kommer Poppa i en jädra fart snabbt avtorkad av Kristina, sedan upp på magen hos mamma Stina. Där ligger Poppa helt tyst och
bara tittar på oss och vi är inte sämre, vi glor tillbaks. Några stillsamma och helt underbara minuter följer, sedan bryts tystnaden av Sigun som frågar, såg ni om det var en pojke eller flicka. Vi tittar på varandra, ingen av oss tänkte på att titta på det. Hon lyfter upp
Poppa och tar av handdukarna. Från och med denna stund får vi klart för oss att Poppa inte längre bara är en ”bebis i magen” utan faktiskt en liten flicka på 54 cm, med en vikt på 3920 gram, med ett huvudomfång på 37 cm och med världens lyckligaste föräldrar.
23.00
Stina gör ett jättejobb med krystningen, min spänning i tillvaron består av att se på det lilla snöre som tillhör skalpelektroden som är fäst i barnets huvud. För varje krystning så ser man hur snöret flyttas ut en liten bit för att sedan dras in igen, men förhoppningsvis inte lika långt in som ut.
23.15
Något är definitivt på G, med några snabba handgrepp så har sängen blivit en meter kortare och fått benstöd. Sigun har bytt ut sina Birkenstock mot ett par mer vattenbeständiga tofflor från hennes hemtrakter, detta har hon matchat med ett förkläde i genomskinlig plast och armbågslånga handskar i samma färg. Arbetet fortlöper med bra fart, genom att ha koll på snöret så kan jag med blotta ögat se att det går framåt synd att kalla det med rasande
fart men ändock framåt. Klockan har hunnit bli 23.25 när jag sviker mitt löfte till Stina att jag skulle hålla mig ovanför midjehöjd och inte fara runt och snoka så mycket i de lägre regionerna, kan inte hålla mig och tittar bara lite grann och banne mig om det inte är ett
litet människohuvud därnere. Släktskapet med Loket kan dock ännu inte
helt avfärdas. Sedan går det faktiskt fort, för första gången på hela dagen sker en tempoväxling, en sköterska vid namn Kristina kommer in för att hjälpa till. Ett par riktigt tuffa krystningar senare är nästan hela skallen ute, på inrådan av personalen låter Stina bli att
trycka på ett par värkar för att det inte ska gå för fort. Trots en olidlig smärta och kraft så fixar hon det och belöningen kommer kl. 23.39. Ut kommer Poppa i en jädra fart snabbt avtorkad av Kristina, sedan upp på magen hos mamma Stina. Där ligger Poppa helt tyst och
bara tittar på oss och vi är inte sämre, vi glor tillbaks. Några stillsamma och helt underbara minuter följer, sedan bryts tystnaden av Sigun som frågar, såg ni om det var en pojke eller flicka. Vi tittar på varandra, ingen av oss tänkte på att titta på det. Hon lyfter upp
Poppa och tar av handdukarna. Från och med denna stund får vi klart för oss att Poppa inte längre bara är en ”bebis i magen” utan faktiskt en liten flicka på 54 cm, med en vikt på 3920 gram, med ett huvudomfång på 37 cm och med världens lyckligaste föräldrar.
torsdag 8 april 2010
Resultat hos SPEC MVC...
...högt blodtryck och igångsättning i morgon fredag.
Shit, nu är det inte långt bort till att vi ska få träffa vår bebis. Vi fattar ingenting!
Måste ägna torsdagskvällen åt att smälta det. Både jag och Lars är lite oroade över att vi inte ska kunna sova inatt.
Vi håller iaf tummarna att förlossningen ska sätta igång av sig själv i natt. Bäst för kroppen det!
SPÄNNANDE!
onsdag 7 april 2010
Besök hos MVC...
...och nu känner jag mig glad igen. Den här väntan har gjort mig lite deppig, känns ju som att Poppa inte vill komma ut till mig och Lars. Men nu vet jag att senast nästa tisdag får vi träffa bebisen. Jag var på besök hos MVC igår och vår underbara barnmorska gjorde än en gång en hinnsvepning och kollade hur mycket jag hade öppnat mig, inte så mycket som hon/vi hade önskat. Det är tydligen inte klart "där nere" för förlossning än så det är bara att vänta på att kroppen blir klar. För att kontrollera att allt står rätt till med Poppa så ska vi på ultraljud i morgon. Det blir ultraljud varannan dag nu fram till att bebisen är ute.
Har sovit som en prinsessa i natt så jag känner mig utvilad, men ska kolla på en film nu och inta ryggläge i soffan. Man får passa på innan bebis kommer!
=)
tisdag 6 april 2010
Tittarombudsmannen
Idag fick jag nog och var tvungen att skicka ett mail till TV4:s Titto...
Skrev såhär:
Hej!
Nu har jag sett programmet Efter Tio ett antal förmiddagar. Men snälla
säg till Malou att sluta avbryta sina gäster, hon pratar i mun på
gästerna och avbryter. Det är riktigt irriterande och jag stör mej
oerhört mycket på det. Låt gästerna prata till punkt!!!!
Vill gärna ha svar så att jag ser att du fått detta mail.
Hälsningar
Stina Pihlström, Östersund
I eftermiddags fick jag svar:
Hej, jag ska framföra din kritik.
Med Vänliga Hälsningar
Tittarombudsmannen
Janne Andersson
Gästprofessor Södertörns högskola
TV4
115 79 Stockholm
020/ 44 44 44
tittarombudsmannen@tv4.se
tv4.se/to
Har jag för mycket tid över?
söndag 4 april 2010
Mina teorier stämmer inte!
Idag är det BF+11 dagar., trodde väl aldrig att jag skulle gå över såhär många dagar. Fattar ingenting, jag som hade så bra teorier.
Började med att ha en teori att bebisen skulle komma den 1 april eftersom det var 8 dagar över tiden precis det mamma gick över med syrran. Har också för mig att syrran gick över det med Linnea så därför tänkte jag att den teorin är vattentät, men skämtarnas dag kom och gick och ingen bebis. Då började jag fundera på en ny teori som kändes än mer vattentät, morsan gick över 11 dagar med mej vilket gjorde att jag föddes den 3/3. Skulle jag gå över 11 dagar med Poppa så skulle födelsedagen bli idag 4/4, låter ju faktiskt väldigt realistiskt. Dagen är snart förbi så ingen av mina teorier har gått in, nu ger jag upp och slutar spekulera.
I natt kommer bebisen!
lördag 3 april 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
